Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Jag har läst flera bloggar med inlägg på temat att en går igenom flera olika faser av semestern för att till slut hamna i återhämtning. Spännande tema!

För nog är det en process, det där med semester. Helst ska en kunna börja varva ner på jobbet innan semestern börjar. Släppa måstena, inte prestera, göra enklare och mer praktiska arbetsuppgifter som till exempel att städa skrivbordet eller hurtsen och rensa bort onödiga papper.

I år gjorde jag mitt bästa för att varva ner på jobbet den sista veckan men det gick inte riktigt. Krångliga kollegan ville planera delar av hösten och tänka framåt och fastän jag var väldigt tydlig med att jag ville varva ner och inte vill ha möte sista arbetsdagen så skulle hon bestämt träffas ändå och diskutera något som kunde ha väntat. Sabotage tror jag det kallas?

Så: idealt är att kunna varva ner redan på jobbet. Kanske börja leva som om det vore semester lite tidigare, till och med göra en weekendtur iväg någonstans.

För mig är det jättebra att resa bort direkt när semestern börjar. En dag hemma räcker, så att jag hinner packa. Det snabba miljöombytet gör att jag går ner i varv så mycket fortare än om jag är kvar hemma i vardagen med hemmets alla hushållsbestyr. När vi kommer hem igen är jag mycket mer avslappnad.

Därefter är det skönt med minst en kravlös vecka hemma. Varva utflykter och havsbad med umgänge och trädgårdsarbete. Inte bara laga mat-diska-tvätta-städa-lekplats utan se till att göra det där roliga som en inte alltid hinner eller orkar när en jobbar och bara har två ynka helgdagar på sig.

En resa till nära jobbstart är bra för mig, för då hinner jag inte tänka så mycket på jobbet utan håller huvudet och kroppen sysselsatt med annat. Bästa jobbstarten är fortfarande för många år sedan när vi kom hem från fjällen natten mellan lördag och söndag, tvättade lite och sen träffade kompisar för brännboll och grillning på söndagseftermiddagen. Jag var så avslappnad!

I år började jag jobba strax efter andra resan så jag hann inte riktigt i mål med processen, men efter två jobbdagar var det ju dags för föräldraledighet och förskoleinskolning. Den helgen innan inskolningsstarten hann jag komma in i det där sista steget.

För mig handlar sista steget om att jag börjar ta itu med surdegar. Projekt eller tråkgöra som jag skjutit på länge. Jag är i återhämtning om jag orkar göra sådant och dessutom tycker att det är ganska kul.

Så nu har jag äntligen målat lekstugespisen som blev precis så fin som jag tänkt mig när jag fyndade det gamla furusängbordet på loppis i höstas. Den behöver visserligen lackas också, för en av färgerna verkar fälla, men den är så färgglad och härlig!

Jag har också sent omsider gått igenom en kasse med jobbpapper som följde med hem osorterade inför första föräldraledigheten. Det mesta åkte med tillbaka till jobbet för att strimlas. En liten del stannade kvar för där finns pärlor av erfarenhet som jag vill sammanfatta på något sätt.

Jag har gått igenom och organiserat om i tjejernas garderober. Kläderna har jag gått igenom i omgångar tidigare; nu gjorde jag det lättare att hitta plus tittade igenom det andra som finns på hyllorna och organiserade om det. Kanske inte en surdeg men det stod definitivt på den mentala att göra-listan.

Vi har också kommit ett steg närmre att lillasyster får ett eget rum. Genom att flytta ner en garderob i källaren fick mitt skrivbord ett nytt hörn och då blev det plats för en lekhörna. Så nu leks det flitigt med duplo på bilmattan här bredvid och i hyllan intill finns fler av lillasysters leksaker.

Så nu fattas bara en rejäl försäljning av barnkläder på Tradera, och så kanske jag av bara farten orkar igenom ett fotoprojekt eller två innan jag blir matt av jobbet igen.

Annonser

Ibland är lycka att lösa ett enkelt men vid första anblicken olösligt problem. Jag pajade min vinterjackas dragkedjemojäng när jag var höggravid med lillasyster och svor över det men fortsatte använda jackan. Ja, alltså själva ”dragaren”, inte dragkedjan.

Jag började knäppa knapparna i stället för dragkedjan och tog på mig en varm tröja under om det blåste kallt när jag skulle promenera. Låtsades som att det inte blev kallt under vanliga dagar. Jag ville inte och orkade inte leta ny jacka.

Men när jag var på Åhléns häromdagen hittade jag en ny liten dragkedje-mojäng för ynka sextio kronor och jag bestämde mig för att prova. Den var lätt att sätta fast och satt som en smäck!

Så nu känns det som om jag dragit en vinstlott för nu kan jag fortsätta använda vinterjackan som fortfarande sitter bra och jag kommer att hålla mig varm och go hela vintern. Plus att jag kan strunta i att leta efter ny vinterjacka vilket är en lättnad, för när jag tittat hittills har jag inte hittat någonting som faller mig i smaken.

Hej bloggen! Jag har haft en bra helg men just nu är jag sur ändå.

Jag missade bokcirkeln idag för jag hade helt glömt bort att det var dags. Det är något med den här förskoleinskolnings/hemmaliv med barnen-bubblan som gör att jag helt tappat tidsperspektivet igen. Perfekt känsla om det fortfarande vore semester…

Naturligtvis är nästa bokcirkeltid bokad en vardag då jag inte kan. Om det är jag som jobbar heldag så är jag inte tillbaka i stan till 17:00 och om det är min man som jobbar heldag så kommer jag inte hemifrån förrän tidigast 17:00. Ergo: jag kan inte vara på bokcirkel 17:00.

Bokcirkeln betyder massor för mig så jag vill inte missa den alls, så jag blir lite extra sur över att jag både missat denna gång och att jag med största sannolikhet missar nästa gång. För damen som jag tror har bestämt tiden är bara flexibel om den som står henne närmst inte kan, aldrig när jag inte kan.

För att lyfta humöret: på plussidan denna söndag är att det till skillnad från igår varit uppehåll stora delar av dagen så vi har kunnat vara ute i trädgården. Ljummet var det dessutom; jätteskönt!

Jag har varit på bio med storasyster och även om Klara ko och äppeltjuven inte var en femstjärnig barnfilm så var det uppfriskande med något helt annat än Disney. Storasyster gillade filmen lika mycket som att äta popcorn.

Ikväll har jag kokat smarrig plommonkräm och googlat recept på plommonsylt. Jag ser framför mig ett par lådor i frysen att ta fram och kanske ha i en rulltårta? Hittar mest recept med kanel, en krydda som är god men som kan ta överhanden. Ska söka vidare.

Nu ska jag mysa med min man.

Läs Jenny Strömstedts krönika Bilden av sex har nått orimlighetens gräns! Hon sätter fingret på något som förstås fler har sagt, men som är så viktigt att det behöver sägas om och om igen.

Dagens porr är inte sex. Det är en snedvriden bild av vad sex kan vara och är långt bort från ömsesidigt önskat, njutbart och kärleksfullt sex.

Läs också ROKS uppmaning från tidigare i år om att stoppa den allt grövre porren. Läs framförallt källförteckningen och titta gärna på Gail Dines film Pornland – How the Porn Industry Has Hijacked Our Sexuality om du har möjlighet. Den är inte rolig att se men den väcker frågor som måste väckas och diskuteras och lyftas fram i ljuset.

Jag avslutar med att citera Jenny Strömstedt rakt av: Sätt åldersgräns på porren, låt kloka pappor avkoda porren tillsammans med sina och andras söner, utlys en tävling för sexnoveller eller vad som helst som sätter fokus på egen fantasi och jämlikhet istället för andras rekonstruktion av mansdominerade övergrepp, GÖR NÅGOT helt enkelt innan ännu fler kvinnor och män är med om övergrepp som är påfallande lika porrens gränstestande.

Häromdagen gick en släktings mamma bort. Hon var inte gammal, strax över 65, men sjuk sen länge och hade råkat ut för en olycka nyligen. Dödsfallet var inte väntat men inte heller oväntat.

Släktingen sörjer förstås. Hen är nu föräldralös vilket är en märklig position i livet när en är i tidiga fyrtioårsåldern. Det vore fint om ens föräldrar hann bli mer än pensionärer innan de går bort?

Jag som inte träffat mamman så många gånger men som ändå sett hur det gått snabbt utför de senaste åren tänker att det kanske var skönt att hon fick gå nu. Att hon fick slippa fler sjukdomar och följdverkningar som begränsar tillvaron och i stället fick ro och frid från smärtorna.

Jag förstår att släktingen inte ser det så. Men när livsrummet krymper alltmer och vardagen blir en strid mot smärtor och krämpor så finns det allt mindre värdighet och kanske också allt mindre livskvalitet kvar. Risken finns att det kommer en dag då livet inte längre känns värt det.

Jag kan fortfarande tänka så om min älskade lilla mormor. Jag önskar att hon hade fått gå tidigare, för den sista tiden, kanske till och med det sista året, fanns inte mycket livskvalitet och livsglädje kvar.

Fy för döden, den är ett jävla påfund och jag värjer mig mot tanken, men nog kan den också vara en befriare.

190815 – Kanelbulleberg

Andra godsaker som tillkommit hemma de senaste dagarna:

Mmm, kanelbulleberg luktar så gott!

190814 – Skördetid

Jag älskar när det finns godsaker att skörda i trädgården!