Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 juli, 2011

När jag började gå igenom alla gamla brev hittade jag brev från flera gamla gamla klasskompisar, mestadels från låg- och mellanstadietiden. En av dem har jag funderat en del över. Har som vuxen insett att hon inte var någon bra vän och har varit sur, både på hur hon agerat och på att jag inte sa ifrån. Undrade samtidigt om jag inte överdrev hennes dåliga egenskaper, men efter att ha läst några av hennes brev tror jag inte det.

Hon var gnällig. Antingen skrev jag för långt eller för kort, hade för få frågor eller för många frågor, skickade inte med tillräckligt många eller tillräckligt fina småsaker för henne. Det stämmer bra med mitt minne av hur hon var mot andra också.

Hon växlade väldigt. Ena gången var vi bästa kompisar och hon fjäskade järnet då hon ville följa med mig iväg till en släkting. Det fick hon inte för sin mamma – och jösses så synd det var om henne då. Andra gången var det som om hon skrev till mig mest för att hon inte hade något att göra och så berättade hon att hon hellre skulle vara med två andra tjejer i klassen än med mig.

Hon skvallrade. Det var hon som berättade för killarna i klassen vem av dem som jag tyckte om. Något som förstås var hemligt och som hon lovat att inte berätta för någon.

Kunde hon få någon annan att göra något åt henne så gjorde hon det. Jag har ett klart och tydligt minne av ett tillfälle då hennes pappa dessutom uppmuntrade den attityden.

Jag glömmer aldrig när hon bröt armen. Det var som om hela världen inklusive läraren fjäskade för henne den tiden hon gick med gips. När hennes syster bröt armen något år senare fick systern inte ens hälften av den uppmärksamhet som hon fått. Ändå blev hon avundsjuk på systern och skällde på henne. ”Du ska inte tro att du är speciell bara för att du brutit armen” ungefär.

Hon har säkert andra bättre sidor också, men jag kan inte låta bli att undra vilka beteenden hon har kvar som vuxen.

Annonser

Read Full Post »