Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2019

Jag slöläser rubriker på en kvällstidnings hemsida och upptäcker att Carolina Klüft väntar smått igen. Hennes två barn är ungefär lika gamla som mina och nu väntar hon en tredje som kommer någon gång i höst.

Åh, hon vågar? var min första tanke. För jag vet inte om jag vågar. Jag vet inte om jag pallar en graviditet till och framförallt vet jag inte om jag klarar en förlossning till.

Men ändå, ett tredje barn? Med alla mankemang det skulle innebära i form av att inte ha ett eget rum till barnet, sannolikt behöva byta till större bil pga bilbarnstolar tar så himla stor plats och att över huvud taget behöva börja om från början igen och absolut inte ha någon tid för sig själv.

Jag kände verkligen längtan. Tänk att få bli en större familj, att få bli fem i stället för fyra. Tänk vilken kärlek! Jag som börjat tänka att jag nog är ganska nöjd med att vara fyra, jag började längta.

Kanske ska vi ta den där barndiskussionen igen? Det skulle sannolikt inte gå vägen, jag vägrar göra fler ivf och jag har fyllt 40, men kanske kunde vi pröva ändå?

Annonser

Read Full Post »

Två dagar in i heltidsarbete och jag är redan helt slut. Sannolikt också lite pms:ig för jag är låg, lite nere och skör, och skulle kunna ta illa vid mig för minsta lilla.

En sån här dag drar jag mig också innanför mitt skal snarare än bjuder på mig själv socialt. Det märktes på förskolans grillkväll då jag inte minglade någonting. Visst, jag sprang efter sextonmåningen halva tiden, det gör det svårare att mingla.

Jag har också närmre till oro. Jag ser inte mig själv som en särskilt ångestfylld person; det är mycket jag inte nojar över som andra nojar över, men jag har en tendens att måla upp katastrofscenarion när jag är nere.

Som när jag ser hur 4½-åringen leker jättebra med ena kompisen men inte lika bra med andra kompisen, som säger nej när hon vill leka. Då kan hon inte hantera sin besvikelse utan drar kompisen i håret.

Vi pratar om det igen när vi är hemma. Andemeningen är att en ska vara snäll mot sina kompisar så att de vill fortsätta leka med en och det förstår hon ju, det är inte det. Men hon är bara 4½ år gammal och inte jättebra på att reglera negativa känslor ännu och förstår inte konsekvenser fullt ut.

Det gör däremot jag och jag oroar mig för henne. Jag vill så himla gärna att hon ska vara en bra vän och få bra, riktiga vänner som följer henne genom livet. Jag vill hjälpa henne så mycket jag bara kan; förklara livet så gott jag kan, stötta och trösta vid motgångar och glädjas vid framgångar. Vara allt det där som jag tänker mig att en bra mamma är.

En sån här dag har jag också svårt att komma ihåg att jag har bra vänner och att fler än jag tror faktiskt bryr sig om mig. När jag egentligen skulle behöva ringa en vän och säga att jag behöver en kram och lite omtanke och småprat så låter jag bli, övertygad om att jag skulle störa om jag hör av mig.

Usch, vissa dagar är det inte lätt att vara sig själv.

Read Full Post »

Slösurfade mig fram till ett gäng böcker som jag kan tänka mig att läsa, i sommar eller senare (bilder lånade från Bokus).

En katts resedagbok av Hiro Arikawa

Pärlsystern av Lucinda Riley

Små eldar överallt av Celest Ng

Främlingen från Cornwall av Liz Fenwick

Varm mjölk av Deborah Levy

Flertalet verkar ganska lättlästa och det säger något om vad jag mäktar med i läsningen just nu. Inget för långt, för plågsamt och vidrigt eller för sorgligt.

Read Full Post »

På väg hem från förskolan går vi inom biblioteket och sedan passar vi på att titta medan arbetare är i full färd med att asfaltera om en väg. Alla tre är fascinerade och lastbilschaffisen som kör asfaltsbilen ler och vinkar åt oss. Jag känner mig som en bra mamma.

Sen säger 4½-åringen att bästa kompisarna går på fotboll och undrar varför hon inte gör det. Det dåliga mamma-samvetet slår till direkt. Jag tror inte att min stora tjej kommer att gilla fotboll, det har aldrig varit hennes grej att sparka boll, men det vet vi förstås inte om hon aldrig provat?

Det blir strid inombords. Å ena sidan tycker jag verkligen inte att 4½-åringar behöver särskilt många aktiviteter utöver förskola. Det räcker bra med gympan, fast den är förstås slut nu. Å andra sidan tycker jag att det är viktigt att lyssna till vad hon vill, för jag blev själv inte lyssnad till i de sammanhangen.

Å ena sidan biter hennes argument om att kompisarna går där hårt på mig, för det är en av mina högsta prioriteringar att hon ska ha vänner. Å andra sidan skulle hon ändå inte få gå med kompisarna om hon började i fotboll, för även om de är jämngamla är de födda på varsin sida årsskiftet.

Å ena sidan, å andra sidan… Eftersom jag själv bara gick på Mulle i hennes ålder (och det berodde mest på att min mamma var ledare, även om jag minns det som roligt) så har jag ingen koll på vilka slags aktiviteter som är bra i 4-5-årsåldern.

Ska jag tänka att fotboll är bra, det är billigt och nära och hon träffar troligen flera i sin ålder där? Hon måste få pröva? Eller ska jag gå på det jag tror är rimligt för åldern; att det räcker med en aktivitet utöver förskolan för sen behövs det faktiskt tid för fri lek och avkoppling hemma?

Jag vill inte att hon ska stå utanför; jag vill att hon ska hitta en gemenskap i en fritidsaktivitet, oavsett om det är en sport, körsång eller något kreativt. Betyder det att hon måste pröva många olika och börja redan nu? Jag har en idé om att det kan vänta tills skolstart?

Usch vad dåligt samvete jag fick av hennes fråga. Det är inte lätt att vara förälder.

Read Full Post »

Idag har vi haft en jättehärlig sommardag med över 25 grader som mest. Hela familjen gick in i sommar-mode och imorgon när vi ska tillbaka till vardagen kommer vi att sucka allihop. Eller det kanske är jag som önsketänker, för jag kommer att sucka och stöna medan min man är föräldraledig och njuter av dagen och min stora tjej kommer att ha roligt i förskolan.

Vi har inte gjort något särskilt egentligen. Barnen och fadern hängde på lekplatsen medan jag lagade lunch och hängde två maskiner tvätt. Jag har fått plantera om uteblommor och har rensat ogräs i jordgubbslanden och bland kryddorna, ackompanjerad av en 4½-årig pratkvarn.

Fadern har torkat av samtliga utemöbler, grillat, strött ut kompostjord över odlingsbäddarna och pysslat lite i garaget. Egentligen skulle han klippt gräset men det var faktiskt för varmt tyckte han och jag uppmuntrade honom. Det kommer fler dagar.

Sådana här dagar vill jag ha fler av, helst innan sommarsemestern. Bara hänga hemma, göra saker som en vill få gjort, vara med familjen. Kravlöst på något sätt och så himla skönt! Optimalt vore förstås att varva sådana dagar med dagar då vi umgås med andra.

Sommar ger mersmak!

Read Full Post »

Hört i veckan då jag träffade en före detta arbetskamrat: men du, träffar du den där X någon gång, hen som var så himla mysig? Hur gammal är hens barn nu?

Jag svarade tillbaka trevligt att jovisst gör jag det och hon är snart 2½. Sen bytte hon samtalsämne och strax därefter vände hon sig till någon annan.

Det brände till inombords. Jag svarar gärna på frågor om X men kände hur vore det om du frågade om mig och mina barn i stället? Det är trots allt mig du fikar bredvid?

Samtidigt: hon är rar men jag känner ju henne. Hon pratar mest om sig själv och de sina, tar plats på andras bekostnad (apropå störiga listan häromdagen…) och jag saknar faktiskt inte henne som arbetskamrat. Varför orka bry sig?

Read Full Post »

Jag har glömt skriva om den men häromveckan hade jag en sån där vidrig mardröm igen. Jag drömde att jag var jagad av zombies. Först lyckades jag lura de två jag hade efter mig men det visade sig att de hade lurat mig och naturligtvis var de på väg att bita och smitta mig när jag lyckades vakna.

Det intressanta är att jag drömde detta efter att ha suttit i en gruppdiskussion som inte var så bra. Ett par av deltagarna gjorde sig till självutnämnda experter och avvikande åsikter eller kommentarer som en sak jag sa mottogs inte positivt utan nedlåtande. Verkligen inget validerande eller stärkande sammanhang!

Jag var besviken när jag körde hemåt. Jag har högre tankar om yrkeskollegor än så här! Samtidigt vet jag att motsvarande attityd ibland genomsyrar ett yrkesrollsforum på nätet, så det är tyvärr inget unikt. Synd bara att det prickade en dag då jag tydligen var extra känslig.

Read Full Post »

Older Posts »