Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Barnliv’ Category

Jag blev tipsad om att Psykologiguiden har uppdaterat sina texter om föräldraskap och skummade några av dem. Den här om att vara en tillräckligt bra förälder är bra!

Tematexterna om barn och ett antal olika teman som t ex andras barn, bråk, gränssättning och självkänsla är också bra. Jag ska läsa om ett par texter igen.

Håller på att försöka förbättra mig som förälder. Det har blivit lite mycket tjat och hot på sistone och jag vet att jag vet och kan bättre, plus att det förstås funkar bättre när jag är mer resonabel.

Jag ska läsa om Martin Forsters Fem gånger mer kärlek när jag ändå är i farten. Den ligger på sängbordet och väntar.

Annonser

Read Full Post »

Jag har nu jobbat heltid i två veckor och det har inte ens varit heltid pga röda dagar båda veckorna och ändå är jag så himla trött? Det är jobbigt att jobba.

Storasyster saknar mig säger hon och det stämmer nog. Hon är på mig som ett plåster när jag är hemma och jag ömsom älskar plåstret och blir jättetrött på det.

Lillasyster saknar mig också. Första veckan jag jobbade heltid hade jag henne kloss intill mig större delen av nätterna. Mysigt men inte det bästa för sömnen.

Min man gillar att vara hemma. Hans största problem är att komma på vad de ska äta till lunch och middag. Han har några paradrätter men variation är inte hans starkaste sida. Jag försöker hjälpa honom så gott jag kan.

Annars känns juni som en bra månad. Vädret har blivit somrigt, vi har premiärbadat i havet, hittat kantareller på skogspromenaden och vi äter jordgubbar varje dag.

Det finns mycket att se fram emot: utflyktsdag till barnens kusin som fyller år, lunch och spa med min fina man, födelsedagsfirande, bokcirkel och midsommar. Ja, och heltidslön förstås, för något gott kommer ur allt det där jobbandet.

Read Full Post »

Jag slöläser rubriker på en kvällstidnings hemsida och upptäcker att Carolina Klüft väntar smått igen. Hennes två barn är ungefär lika gamla som mina och nu väntar hon en tredje som kommer någon gång i höst.

Åh, hon vågar? var min första tanke. För jag vet inte om jag vågar. Jag vet inte om jag pallar en graviditet till och framförallt vet jag inte om jag klarar en förlossning till.

Men ändå, ett tredje barn? Med alla mankemang det skulle innebära i form av att inte ha ett eget rum till barnet, sannolikt behöva byta till större bil pga bilbarnstolar tar så himla stor plats och att över huvud taget behöva börja om från början igen och absolut inte ha någon tid för sig själv.

Jag kände verkligen längtan. Tänk att få bli en större familj, att få bli fem i stället för fyra. Tänk vilken kärlek! Jag som börjat tänka att jag nog är ganska nöjd med att vara fyra, jag började längta.

Kanske ska vi ta den där barndiskussionen igen? Det skulle sannolikt inte gå vägen, jag vägrar göra fler ivf och jag har fyllt 40, men kanske kunde vi pröva ändå?

Read Full Post »

Två dagar in i heltidsarbete och jag är redan helt slut. Sannolikt också lite pms:ig för jag är låg, lite nere och skör, och skulle kunna ta illa vid mig för minsta lilla.

En sån här dag drar jag mig också innanför mitt skal snarare än bjuder på mig själv socialt. Det märktes på förskolans grillkväll då jag inte minglade någonting. Visst, jag sprang efter sextonmåningen halva tiden, det gör det svårare att mingla.

Jag har också närmre till oro. Jag ser inte mig själv som en särskilt ångestfylld person; det är mycket jag inte nojar över som andra nojar över, men jag har en tendens att måla upp katastrofscenarion när jag är nere.

Som när jag ser hur 4½-åringen leker jättebra med ena kompisen men inte lika bra med andra kompisen, som säger nej när hon vill leka. Då kan hon inte hantera sin besvikelse utan drar kompisen i håret.

Vi pratar om det igen när vi är hemma. Andemeningen är att en ska vara snäll mot sina kompisar så att de vill fortsätta leka med en och det förstår hon ju, det är inte det. Men hon är bara 4½ år gammal och inte jättebra på att reglera negativa känslor ännu och förstår inte konsekvenser fullt ut.

Det gör däremot jag och jag oroar mig för henne. Jag vill så himla gärna att hon ska vara en bra vän och få bra, riktiga vänner som följer henne genom livet. Jag vill hjälpa henne så mycket jag bara kan; förklara livet så gott jag kan, stötta och trösta vid motgångar och glädjas vid framgångar. Vara allt det där som jag tänker mig att en bra mamma är.

En sån här dag har jag också svårt att komma ihåg att jag har bra vänner och att fler än jag tror faktiskt bryr sig om mig. När jag egentligen skulle behöva ringa en vän och säga att jag behöver en kram och lite omtanke och småprat så låter jag bli, övertygad om att jag skulle störa om jag hör av mig.

Usch, vissa dagar är det inte lätt att vara sig själv.

Read Full Post »

På väg hem från förskolan går vi inom biblioteket och sedan passar vi på att titta medan arbetare är i full färd med att asfaltera om en väg. Alla tre är fascinerade och lastbilschaffisen som kör asfaltsbilen ler och vinkar åt oss. Jag känner mig som en bra mamma.

Sen säger 4½-åringen att bästa kompisarna går på fotboll och undrar varför hon inte gör det. Det dåliga mamma-samvetet slår till direkt. Jag tror inte att min stora tjej kommer att gilla fotboll, det har aldrig varit hennes grej att sparka boll, men det vet vi förstås inte om hon aldrig provat?

Det blir strid inombords. Å ena sidan tycker jag verkligen inte att 4½-åringar behöver särskilt många aktiviteter utöver förskola. Det räcker bra med gympan, fast den är förstås slut nu. Å andra sidan tycker jag att det är viktigt att lyssna till vad hon vill, för jag blev själv inte lyssnad till i de sammanhangen.

Å ena sidan biter hennes argument om att kompisarna går där hårt på mig, för det är en av mina högsta prioriteringar att hon ska ha vänner. Å andra sidan skulle hon ändå inte få gå med kompisarna om hon började i fotboll, för även om de är jämngamla är de födda på varsin sida årsskiftet.

Å ena sidan, å andra sidan… Eftersom jag själv bara gick på Mulle i hennes ålder (och det berodde mest på att min mamma var ledare, även om jag minns det som roligt) så har jag ingen koll på vilka slags aktiviteter som är bra i 4-5-årsåldern.

Ska jag tänka att fotboll är bra, det är billigt och nära och hon träffar troligen flera i sin ålder där? Hon måste få pröva? Eller ska jag gå på det jag tror är rimligt för åldern; att det räcker med en aktivitet utöver förskolan för sen behövs det faktiskt tid för fri lek och avkoppling hemma?

Jag vill inte att hon ska stå utanför; jag vill att hon ska hitta en gemenskap i en fritidsaktivitet, oavsett om det är en sport, körsång eller något kreativt. Betyder det att hon måste pröva många olika och börja redan nu? Jag har en idé om att det kan vänta tills skolstart?

Usch vad dåligt samvete jag fick av hennes fråga. Det är inte lätt att vara förälder.

Read Full Post »

Humor är när femtonmåningen nästan somnat och den avslappnade barnafadern lägger en brakfis i sängen. Ungen slår upp ögonen, konstaterar glatt PRUTT! och somnar sedan.

Hade jag inte suttit inne hos 4½åringen för att hon skulle somna så hade jag gapskrattat högt. Nu fick jag nöja mig med att skicka emojis som skrattade så att tårarna rann.

Read Full Post »

Efter två nätter med usel sömn och därav kommande huvudvärk, katastrofalt dåligt minne och minst lika bristande tålamod är det helt fantastiskt att
a) ha fått sova okej nästan en hel natt
b) vakna utan huvudvärk
c) känna sig nästan pigg och
d) betydligt gladare.

En har inte alltför höga krav som småbarnsförälder tydligen…

Read Full Post »

Older Posts »