Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Bebis’ Category

Njuter i fulla drag av bebislivet men det blir inte mycket annat gjort. Det ser nämligen oftast ut såhär:

Full fart framåt! Upptäcka alla ställen hon inte upptäckt förut och helst av allt krypa till sånt hon inte får d v s sådant som är potentiellt farligt (sladdar, lampor, element etc).

Krypa krypa krypa – stoppa i munnen – klättra klättra!

Hon går gärna om vi håller henne i händerna och ställer sig ofta upp men har inte riktigt fått ihop att gå utmed bord och soffor ännu. Det kommer snart, det syns.

Hon ”pratar” massor och det är också roligt. Vi har märkliga dialoger och skrattar ihop och fastän jag inte har en aning om vad hon menar så är det alldeles uppenbart att vi kommunicerar.

Maten går det trögare med. Fruktpuréer och fruktgröt ur klämmisar går ner utan problem men vanlig gröt är hon inte förtjust i ännu. Jag funderar på att prova välling i stället.

Barnmatsburkar går det lika trögt med, och än så länge är det bara en smak som går i. BVC påminde om att jag behöver vara envis, och ja, vi var mer envisa med storasyster, så det är väl bara att kämpa på.

Amningen vill jag dra ner på successivt inför jobbstart och BVC tyckte att jag ska ta bort nattamningen helt. Lättare sagt än gjort tror jag, eftersom den här närhetstörstande tjejen just nu sover tätt intill mig i vår säng på nätterna och gör det mycket tydligt att hon vill äta runt tretiden på natten.

Allt som allt är det mest roligt med bebisen just nu. Storasyster är fortfarande en prövning och jag känner mig dagligen som en dålig mamma eftersom jag blir arg, skäller och inte räcker till. Jag jobbar på det förstås, men det är frustrerande att inte vara den mamma jag vill vara till henne.

Annonser

Read Full Post »

Livet med en sexmånaders bebis är ROLIGT! Det händer så mycket mer på alla sätt och vis. Hon är så med! Så mycket en egen liten person trots att hon är allt annat än självständig.

Hon sitter själv, inte 100% stadigt, särskilt inte när hon är trött, men hon kan sitta själv på golvet och gör det gärna när hon leker. Helst vill hon ha en förälder bakom eller bredvid. Hon sitter hellre i ikeabarnstolen än babysittern numera, fastän hon fortfarande gillar gunget i babysittern.

Hon ålar sig fram, precis som storasyster. Det går inte så fort ännu för hon har liksom inte förstått att hon kan, men får hon syn på något och blir nyfiken så är hon framme vid det alldeles strax. Hon är på väg upp i krypställning ibland men orkar inte fullt ut. Jag tror inte att det ligger långt borta tidsmässigt.

Hon vill gå! Det går långsamt och stappligt och vi får oftast hålla både i handen och stötta upp kroppen men framåt går det. Jag skakar på huvudet åt henne – en sexmånaders ska inte gå, på sin höjd börja krypa.

Hon är fortfarande lika nyfiken på mat och provsmakar en hel del men jag har inte fått i henne mer än en tesked eller två oavsett purésort. Det går lite för långsamt framåt tycker jag som gärna hade sluppit åtminstone ett av de två nattliga amningstillfällena.

Hon vill vara med! Vid måltider, vid lek med storasyster, you name it. Hon protesterar om hon inte får vara tillräckligt nära. När hon vill upp har hon börjat sträcka upp armarna mot oss och hon visar lika tydligt om hon vill ner ur knät.

Hon skrattar fortfarande sitt alldeles underbara lilla bebis-he he he he. Storasyster lockar lättast ur henne skratt men mamma och pappa kommer inte långt därefter. Det är så roligt att kunna skoja och retas och få det där extra speciella gensvaret.

Hon är verkligen hela familjens lilla solstråle, på gott och ont, för storasysters svartsjuka kvarstår. Jag önskar att jag vore ännu bättre på att hantera den. Det har varit ett tufft halvår för min treåring och även om det blivit så mycket bättre så finns det en del kvar att jobba med, inte minst mina egna reaktioner på hennes svartsjuka och agerandet som kommer därur.

Det är så lätt att älska henne. Hon är så självklar och kärleken bara forsar fram. Det är inte svårt att vara en bra mamma! Jag har ju redan varit mamma till en bebis en gång; jag har gjort det förut. Inte är jag perfekt (om nu det är eftersträvansvärt) men jag är mer än good enough.

Det som tog tid med storasyster bara finns där. Förra gången fick jag gå rakt in i bearbetning av allt det vi varit med om på vår resa innan vi till slut fick ett efterlängtat barn. Det tog tid och kraft och gjorde att anknytningen tog längre tid att nå sin fulla kraft. Den här gången är jag där nästan direkt, inte utan besvär men så mycket lättare.

Min kärlek räcker utan tvekan till hela min familj. Det är som klichén; hjärtat blir bara större av att älska. Ibland tror jag tyvärr att inte all kärlek når fram mellan vardagens vedermödor för jag tror att treåringen inte alltid känner sig sedd och älskad och mannen min likaså.

Älskade unge. Älskade familj! Ni är mitt allra viktigaste och jag vill göra allt som står i min makt för att bli mitt bästa jag med er.

Read Full Post »

Alltså, den här extra känsligheten det innebär att vara förälder? Som liksom fortfarande är på hög volym eftersom minstingen inte är mer än fyra månader och jag ammar fullt.

Jag förstår så väl att den finns och behövs för att en ska vara lyhörd för och kunna möta bebisens behov men den finns ju ständigt med även i andra sammanhang, och det blir jobbigt.

Jag brukar sällan ha katastroftankar annars men efter en incident i förskolan spann tankarna loss och jag hamnade i flera mardrömsscenarion. Försökte hantera dem genom att tänka förnuftigt men det är så svårt när känslorna blir så starka.

Jag är rädd att min stora tjej inte ska hitta bra vänner, känna sig utanför och bli mobbad i skolan. Jag är rädd att hon som är så go och glad nu ska bli ledsen och inåtvänd och att jag som förälder och vuxen inte ska lyckas hjälpa henne.

Då är hon en fullt normal treochetthalvtåring, fantasifull och med välutvecklat språk, snabb att lära och glad för det mesta. Helt adekvat i socialt samspel, kommunicerar och vill leka men leker också ofta bredvid eller själv.

Incidenten handlade om en jämnårig dominant tjej. De kan leka jättebra ihop men hon kan också vara elak och just den här morgonen började med att hon säger till min tjej ungefär ”hej, du får inte vara med”. Varpå min tjej som älskar sin förskola och kompisarna där för första gången blir öppet ledsen.

Fröknarna är medvetna om det och jobbar med det och jag känner mig trygg med det, men är ändå orolig. Det härmed hur andra bemöter henne är något jag inte kan påverka. Jag kan prata med henne och hjälpa henne hitta strategier när andra gör dumheter men jag kan inte finnas på plats och stötta i alla situationer.

Jag vill vara en bra mamma och rusta henne för livets alla törnar och motgångar men fasen vad svårt det är att se dumma saker hända!

Att vara förälder är att ha en del av sitt hjärta utanför kroppen hela tiden.

Read Full Post »

180426 – Mera bebis!

Så var är hon i sin utveckling efter ungefär tre månader?

Hon är nyfiken och vill helst sitta upp så att hon kan se sig omkring. Hade hon fått bestämma så hade hon suttit själv, men hon är inte stor nog för det ännu. Nacken är stadig och hon är stark.

Oftast är hon glad. Hon småpratar massor med oss, särskilt när hon har ätit eller fått en ny torr blöja och känner sig nöjd med livet. Hon vill gärna vara nära, helst förstås med ögonkontakt.

Dagarna flyter på utifrån mönstret äta – leka – sova. Leka innebär att titta på, gripa tag i och smaka på saker. Magläge funkar en stund, sen protesterar hon då hon blir trött.

Hon har rullat från rygg till sida och från mage till rygg men oavsiktligt tror jag. Hon har också börjat röra sig lite ur sitt läge på golvet, med hela kroppen ungefär som en visare på en klocka.

Sova gör hon kortare stunder på dagarna. På nätterna sover hon jättebra, och vaknar bara för att äta. Hon är sällan skrikig.

På många sätt är hon en riktig drömbebis, lätt att hantera.

Read Full Post »

Kärleken till den där tremånadersbebisen när en kan locka fram ett skratt genom att pussa henne på kinderna och ner mot halsen? Den bara rinner över. Älskade unge!

Read Full Post »

Ni vet när det börjar bli ont om tid och en precis har matat bebisen och lägger henne mot axeln för att få henne att rapa och så kräks hon rakt ner i urringningen i den nytvättade amningströjan och så har en inte fler tvättade amningströjor p g a köpte bara två p g a det är så få månader jag ammar så jag behöver inte fler (jag har amningslinnen när det blir varmare) och så får en leta efter ren tröja och så strular garageporten och det tar extra lång tid att få ut barnvagnen och när en väl fått med sig bebisen och alla saker och solen skiner och en känner sig ganska nöjd så kör bussen en skulle åka förbi? Inte?

Nåväl, lite luttrad är jag nog för jag hade marginal att hinna i tid till kvinnohälsovården även om jag tog nästa buss. Blev ”godkänd” på efterkontrollen och förstås uppmanad att knipträna mera men också uppmanad av barnmorskan att söka stöd för mitt mående.

Nej, jag mår inte riktigt bra, inte igår och inte idag, men det är ett annat inlägg. Det blev inte bättre av barnmorskans bristfälliga hattiga bemötande och även det är ett annat inlägg. Ett vasst ironiskt inlägg tror jag, så att jag hittar ilskan i mig i stället för ledsenheten.

Read Full Post »

Dagarna flyter fortfarande ihop och fastän de inte är exakt likadana känns det nästan så. Den här första bebisbubblan är en märklig tid.

Jag hade en riktigt jobbig dag häromdagen, då lillasyster inte ville somna någon annanstans än i min famn och då hon inte sov längre än 20 minuter i taget. Det var knappt jag hann äta och sova middag hann jag inte alls trots att jag verkligen hade behövt det då jag varit vaken sen 05:30.

Tack och lov var storasyster hos farmor och farfar, annars hade jag inte orkat. Och när jag hämtat henne igen och det fortfarande kändes tungt så sms:ade jag min man och bad honom att antingen komma hem tidigt eller köpa med sig kebab hem.

Jag fick världens bästa svar: Ska jag beställa en kebabtallrik och köra hem nu? och så kom han hem med mat till oss. Min fantastiska man, som hjälper mig att orka när det känns tungt.

Idag kunde varit en lika jobbig dag för även idag har lillasyster inte velat somna någon annanstans än i famnen och när jag tyckt att hon sover ordentligt och har lyft över henne i spjälsängen så har hon slagit upp sina stora blåa ögon direkt.

Men idag har vi varit två om det så när jag tyckt att det blivit för mycket så har min man kunnat ta vid. Jag har kunnat göra lite hushållstråk i form av tvätt och disk och jag har kunnat måla med vattenfärg och bada storasyster. Jag har till och med läst en bok en kort stund.

Jag är så glad att vi är två om föräldraskapet. Jag hade aldrig orkat annars.

Read Full Post »

Older Posts »