Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kina’ Category

Kinesiska muren var en av de få saker som jag fattat att jag skulle få se. Bussresan mot Badaling var rolig. Så fort vi nådde bergen började man se sträckor av muren här och var, inte sällan halvt raserade och med skog mellan yttermurarna.

muren

Badaling visade sig vara ett stort turistcentra invid en del av muren som var väl bevarad och som restaurerats därtill. Man kom upp på muren i en sänka, sen kunde man välja vilken sida man ville klättra upp mot. Vi gick en bit på varje håll, eller ja, klättrade. Muren är bitvis väldigt brant. Bra skor rekommenderas om man vill klättra en bit!

Den kitschiga bergochdalbanan ner från ena höjden skippade vi, och vi var inte heller imponerade av den stora OS-reklam som kineserna bemödat sig att få upp på höjden. Totalt sett var muren en stor upplevelse, trots turistmängden och alla envetna försäljare (ja, de fanns även en bra bit upp på muren!). Vi kände dock inget behov av att (som amerikanerna förstås) köpa en tröja med texten ”I climbed the Great Wall” – fotona och upplevelsen i sig är minne nog.

Beijing Zoo var vi också på. En stor park med ett enormt… vad kallar man det, akvarium? Vi betalde inte den extra delen av inträdet så vi var inte inne i nybygget, men det skulle bestå av stora akvarier och utlovade både delfinshow och späckhuggare. För oss räckte det med en runda i den stora parken.

pandan

 

Många av djuren hade i våra ögon för små utrymmen, och särskilt björnarna (inklusive pandorna) tycktes inte trivas. Många av dem gjorde stereotypa rörelser, det känns alltid i hjärtat att se så stressade djur! Ändå har jag sett sämre ytor för djur på zoo i Östeuropa. Aporna verkade trivas bra, många hade ungar och de kunde röra sig fritt mellan inneburar och uteburar. Överlag hade de mindre djuren det bättre än de större.

Även kvällarna utnyttjades till fullo. Vi hoppade över Akrobatik-föreställningen. Hade den ingått i paketet hade vi säkert gått, nu kände vi att vi gärna hade en fri kväll för oss själva efter två kvällars middagar med gruppen. Den hade varit väldigt bra enligt de som gick, så om jag kommer till Kina igen kanske jag skulle göra ett annat val.

Peking-operan ingick däremot, så den såg vi. Teaterbyggnaden var i sig en sevärdhet, väldigt rikt målad och utsmyckad. Första akten var så tråkig att jag höll på att somna. En krigare skulle gå ut i strid och tog avsked av sin konkubin. Detta skedde på ett mycket speciellt, gnällande, ibland dansande sätt. Urtråkigt som sagt, inte minst för att den engelska översättningen var mycket spartansk (men ibland underhållande illa stavad). Andra akten försvann på ett litet kick! Det var en slags blandning mellan akrobatik och dans, och verkade inte hänga ihop med första akten alls. Roligt!

operan

En annan kväll besökte vi hotellets hälso-center och tog en fotbehandling för ynka 80 yuan. Först skulle man sitta med fötterna i kokande hett vatten med nyttiga örter, vilket jag inte klarade av förrän de hällde på en skopa kallt vatten. Under tiden fötterna mjukades upp fick vi en omild massage av nacke, axlar, armar och händer. Därefter masserades fötterna noggrant, en i taget.

Jätteskönt efteråt men hårt på gränsen till smärtsamt under tiden, särskilt vid vissa punkter. Jag googlade på zon-terapi när jag kom hem, ville veta vad en särskild punkt motsvarade för område, och det visade sig vara huvudet! En hel del av mina spänningar landar alltså i huvudet – det förvånar mig inte. Zonterapeutisk behandling kan jag tänka mig att göra fler gånger. Synd att det är så mycket dyrare i Sverige.

Maten ska man inte ha för höga förväntningar på. Den kan vara jättegod men den kan också vara alldeles för turistigt anpassad och blek i smaken. Vi har hela tiden ätit i två stora grupper på ca 10 personer, placerade vid varsitt runt bord med en snurrande glasskiva i mitten.

Först får man in några olika grönsaksrätter, ibland enkelt tillagade (t ex fräst kål), ibland naturell (t ex blomkål i vinäger). Efter det får man in några varmrätter, t ex strimlat fläskkött med purjolök, dumplings (smakar ungefär som ravioli) m m. Oväntat lite kyckling – kineserna äter tydligen mest fläskkött.

Riset kommer inte alltid in på en gång. Kinseserna själva äter först av de andra rätterna, sen ris för att bli mätta om de inte är det. Soppa och/eller te avslutar måltiden. Vi fick också alltid in ett fat med melonskivor som efterrätt. Uppskattat!

Peking-Anka på finare restaurang rekommenderas. En hel del av de olika ankrätterna är sådär, inte minst ank-huvud (komplett med näbb!), men själva Peking-ankan är god. Serveras och äts med två olika slags bröd, ett tunt, tortillaliknande risbröd och ett som liknar ett hamburgerbröd i miniatyr. Till det strimlad purjolök och en soyabaserad sås. God kombination!

Några intryck av resan till slut… Non-stop-flyg rekommenderas, åtta timmar mellan Stockholm och Beijing är nog. Hemvägen tar dessutom längre tid pga att det är vanligt med tungt lastade plan och motvind när man flyger från Asien mot Europa. Air China funkar mycket bra att flyga med, helt ok plan och bra service.

Tidsskillnaden på 6 timmar (7 timmar vintertid) är inte så farlig om man försöker sova mycket på planet dit och sen försöker hålla sig vaken under dagen och lägga sig i enlighet med lokal tid. Utfärdspaket rekommenderas också, det var väl värt pengarna i ett land där förvånansvärt få förstår engelska.

Annonser

Read Full Post »

Det är nu mer än en månad sen vi kom hem, så det är dags att det blir färdigskrivet nu! Åter till Beijing, Kina och en annorlunda värld. Först sevärdheterna – för vi har sett mycket mer än bara ”turisttillverkning” av varor (som t ex siden) och marknader.

himmelenstempell

Himmelens tempel var vi vid den allra första dagen, när vi var som tröttast. Stort, pampigt, rikt dekorerat på ett traditionellt sätt. Precis som andra kulturellt viktiga byggnader var det uppbyggt med flera portar och torg innan man kom in till själva tempeldelarna.

Först såg vi templet och sen gick vi en stund i den enorma park som omgav det. 273 hektar grönområde mitt i storstaden, härligt! Väl utnyttjat av folket också, många pågående gruppaktiviteter och förstås ett kinesiskt regeringssponsrat ute-gym (ser ut som en lekplats för vuxna ungefär).

Himmelska fridens torg är också stort, med enorma mängder turister och massor av vakter av olika slag, mest militärer. Guiden tog oss dit men berättade inte mycket om torget eller dess historia. Jag antar att man kanske inte får prata om massakern på torget, men det kändes ändå konstigt att stå där och inte få ett ord om det. Ordförande Mao, som han kallas, har sitt mausoleum vid torget, men precis som så mycket annat höll det på att renoveras inför OS 2008.

forbjudnastaden

Ingången till Den förbjudna staden ligger vid torgets ena ände, så dit begav vi oss sedan. Om möjligt ännu fler turister, inte minst massa kinesiska turistgrupper. Inhemska turister är lätta att känna igen, de har oftast kepsar i samma färg för att reseledarna ska kunna hålla reda på dem. Vi västerlänningar slapp sådant – vår guide sa att vi var lätta att hålla reda på ändå pga vårt annorlunda utseende.

I alla fall, Den förbjudna staden är nästan en kilometer lång och består även den av ett flertal pampiga portar innan man kommer till de styrandes byggnader. Vi gick mestadels rakt igenom, tittade på en del av bostadsbyggnaderna men bara de kejserliga, inte de vardagliga som kanske vore än mer intressanta att se. Den kejserliga trädgården hann vi också ta del av.

Sommarpalatset låg även det i en stor park, med en sjö. Vi gick genom den långa, rikt utsmyckade 700m långa korridoren från kejsarinnans bostad till marmorbåten. Byggnaderna på höjden tittade vi inte på, men de var vackra att se från båten vi tog över sjön. Jag hade gärna tillbringat längre tid på promenadstigarna runt sjön. Marmorbåten var speciell.

marmorbaten

Ming-gravarna är många och finns inom ett stort område. Vi tittade på den viktigaste (och mest turistvänliga?) av dem, Changlings minneshall och grav. Ännu ett imponerande bygge, inte minst de gigantiska pelarna som alla gjorts av ett träd var. Det fanns mycket mer att se, men tiden var kort.

Andarnas väg ligger i närheten, inom Ming-gravarnas område. Lite väl turistanpassad, men vi vandrade den ändå. En avlång, korridoraktig park med de karaktäristiska statyerna på var sida av vägen.

(resten av historien förtäljs i Beijing part 4)

Read Full Post »

Det är nästan lika svårt att börja skriva nu, finns så mycket kvar att berätta om. Jag tror jag prövar slumpningsmaskinen igen… *rassel rassel* And the winner is Shopping!

Somliga åker till Kina för att se så mycket som möjligt (läs: jag). Andra åker till Kina för att shoppa så mycket som möjligt. För vissa tycks det vara rena rama tävlingen om vem som har mest övervikt på flyget hem… Air China tillåter 30 kg bagage på flyget hem. Något kilo över det sägs vara okej, för många leder till hutlösa avgifter på 200-300 yuan per kilo övervikt (fast bötessumman ska gå att pruta ned).

Åter till ämnet: shopping. Kina är billigt med västerländska mått mätt, både på klädmarknaderna och på ”riktiga” varuhus. Klädmarknaderna är väl det folk först tänker på: flervåningsbyggnader med långa rader av små stånd, överfulla med varor.

Prutning är obligatoriskt, och kan man det inte innan så kan man det efteråt! Oftast lägger man sig på ett för högt utgångsbud, går upp några kronor mer än man tänkt sig men blir ändå nöjd till slut, för tänk så mycket mer det där hade kostat i Sverige!

För det mesta tjänar kinserna rejält på affären. MEN det går att lägga sig för lågt också. Då hjälper det inte att man går sin väg (ett vanligt sätt att avsluta en prutning på annars – brukar resultera i önskat pris), då ber de nästan en att gå.

Svenskar älskar tydligen att shoppa märkeskopior. Canadian Goose är storsäljaren framför alla vad gäller jackor och västar. Not my style. I stället blev jag helt otippat ägare till en märkeskopia av trendigt svenskt slag, med löstagbar innerjacka av fleece och regntålig ytterjacka. Jättefin och billig, knappt 230 kr. Det gäller dock att syna köpet noga innan man går: det finns en hel del halvdana märkeskopior också, taskigt sydda och med sämre passform.

Andra plagg: toppar, byxor, jeans, skjortor, stickat, slipsar, strumpor etc finns också att handla. Samma sak gäller här: granska plaggen kritiskt för att kolla sömnaden och så är det fördelaktigt att veta vad man vill ha.

Det är lätt att komma ut från en marknad med saker som man inte ens visste att man ville ha… Jag kom ut med en snygg, lång, vit kofta från ett av ställena. Ett fynd, ja, men samtidigt ett onödigt eller i alla fall icke påtänkt inköp.

Man kan handla mängder med krimskrams om man gillar sådant. Jag är ingen större souvenirmänniska, det enda jag verkligen ville ha var ett tygmärke till ryggsäcken, men det fanns förstås inte. En annan av resenärerna i gruppen tipsade oss om att det brukar gå att handla märken från alla världens länder i Bangkok, så kanske tar jag mig en extra kik den dagen jag kommer iväg till Thailand.

Resväskor, damväskor, necessärer, scarves och annat i den stilen fanns det också mycket av. Jag fyndade en liten svart väska att ha när man går ut: välgjord märkeskopia i lagom storlek. Ärligt talat så fyndade jag två, en till mig och en till kompisen, för jag testade kinesernas vanliga önskan att man ska köpa mer än en av varan. Priset jag fick dem för började (enligt hennes minspel) närma sig gränsen för vad hon kunde sträcka sig till, så jag kände mig som en god förhandlare.

Shopping har gett mig flera småroliga anekdoter från Kina. Ja, inte min egen shopping utan den de andra svenskarna i gruppen stod för…

Somliga kunde inte gå någonstans utan att shoppa. Andra fick aldrig nog. På avresedagen stod bussen på andra sidan gatan vid hotellet. På den korta sträckan dök det upp 5-6 st envetna gatuförsäljare som absolut ville sälja sina varor till oss de sista minutrarna vi tillbringade i Beijing.

De flesta av oss motstod dumpade priser, men en av tjejerna kunde bara inte låta bli och bönföll guiden att få gå av bussen snabbt för att handla lite till. Då hade jag riktigt svårt att hålla mig från att brista ut i gapskratt. Som vanligt är det svårt att göra situationen rättvisa, men tro mig, det var riktigt komiskt!

Beijing part 3 om några dagar.

Read Full Post »

När man gjort en resa som ger så massiv mängd intryck är det svårt att veta i vilken ände man ska börja berätta. Ville jag göra det enkelt för mig så skulle jag gå efter kronologin på fotona, men då vore det roligast att lägga in några av dem här, och det är inte möjligt förrän jag har scannat in dem. (ja, jag har än så länge en ”gammaldags”, hederlig systemkamera med film!). Så jag nappar tag i första bästa tanke som dyker upp i stället.

Att haka på utfärdspaketet visade sig vara ett mycket bra val. Vi fick en ung (24-25 år) kinesisk kille som guide. Han visade sig vara ett riktigt kap med massor att berätta, både rent kulturellt om sevärdheterna och allmänt om hur det är att leva i Kina idag. Visserligen inget vidare samhällskritiskt perspektiv, men det lär inte vara tillåtet heller. Kina är ingen demokrati!

cloisonne

En del av ställena vi varit på har varit både ultra-turistiska och intressanta. Vi har besökt en pärlbutik och lärt oss mer om kinesiska odlade pärlor, vi har besökt en sidenaffär och lärt oss mer om hur man gör siden av silkesmaskens kokong och vi har besökt en cloisonne-fabrik och lärt oss mer om hur man skapar dessa ibland otroligt vackra hantverk.

Slutligen har vi förstås besökt ett tehus och lärt oss mer om teer i allmänhet och kinesiska teer i synnerhet. Allmänbildande på sitt sätt.

Även den begynnande OS-industrin är intressant och på sätt och vis allmänbildande. Att Beijing är värdar för OS 2008 är S T O R T, större än vad vi västerlänningar först fattar. Tillverkning och försäljning av OS-prylar är i full gång under mer eller mindre tvivelaktiga förhållanden. En inofficiell OS-t-shirt kan kosta 20 yuan på gatan medan den licensierade och officiella T-shirten kostar ca 120 yuan.

nedrakning

Den tråkigaste grejen vi varit på var nog Beijing City Planning Exhibition Hall. Den stora, skalenliga modellen av staden var rolig, inte minst för att det gick upp för en ännu mer hur stort det är och hur mycket man samtidigt bygger till – skyskrapor modell värre alltihop. (bilden visar Beijing skyline fotad från Himmelens tempel)

De två propagandafilmerna om Kinas historia och Beijings framtid var dock bara för mycket. Välgjorda men inte en smula samhällskritik och så positiva till allt vad kinesisk regering har för sig att det var äckligt. Skulle man skippat något så kunde man skippat dem.

Den roligaste grejen är oerhört svår att välja. Det får nog bli resan i sig som helhet. Den har varit rolig och lyckad, på ett sätt har den verkligen varit så annorlunda som jag hoppats. Det är en helt annan kultur jag mött, även om storstadskulturen har starka västerländska influenser (inte minst från USA, som tyvärr inte är den bästa av förebilder). Skulle man åka ut på landet så tror jag att man snabbt får en mer nyanserad bild av dagens Kina…

Read Full Post »

070428 – Hemma igen…

…det var jag för nästan en vecka sen. Har inte haft ork att skriva, arbetsveckan har varit oerhört fullmatad och jag har varit jättetrött varje kväll. Tidsomställningen krävde sitt också, även om den totalt sett varit väldigt smärtfri sett till sex timmars tidsskillnad.

 

Jag har haft det bra i Beijing! Har sett m a s s o r och har ännu inte hunnit smälta allt. Ska hämta foton senare idag, det ska bli riktigt roligt att se! En hastigt nerklottrad resedagbok har det hunnit bli, men inget på nätet. Hotellets internethörna bestod av tre datorer med långsam uppkoppling, och jag kom inte ens ut på engelskspråkig hotmail utan hjälp.

Bloggen var helt omöjligt att komma in på. Hörde senare ett rykte om att bloggar är förbjudet i Kina, kanske därför det inte gick? I alla fall, det blir några inlägg om Kina i bloggen i helgen. Sambon ska iväg på grabbfest ikväll så om inget annat dyker upp för mig har jag tid att skriva då.

skyline

Read Full Post »