Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Vardag’ Category

Hanna skriver ett inlägg om vad ens inre 50-, 60- eller 25-åring skulle säga till en om de kunde. Jag gillar det sättet att reflektera så nu släpper jag loss mina inre jag.

Min inre 25-åring har precis avslutat en lång universitetsutbildning och läser några extra kurser samtidigt som hon söker jobb. Hon funderar över hur livet ska bli och om hon kommer få det där första jobbet någon gång. Hon undrar var hon kommer att hamna och om hon kommer att träffa någon bra kille och få bli sambo och sådär.

Hon blir lättad över att få höra om man och två barn, hus och jobb och semestrar. Inte helt nöjd över att jag åter bor i uppväxtstaden och lite undrande till att barnen är så små, för även om hon har tänkt tanken att det inte alltid är lätt att bli gravid så tror hon att det är ganska okomplicerat.

Hon blir också lättad över att höra att hon tänker ”rätt”; det är ett bra läge att flytta från Göteborg eftersom det inte är så mycket som håller henne kvar där och hon kommer att få en för tiden bra ingångslön genom att ta en tjänst i en mindre ort.

Min inre 50-åring tycker att det räcker med två barn, det är så skönt med mer egentid nu när barnen är större. Jobba deltid är också ett bra val; tiden med barnen är viktig och det gäller att passa på medan de fortfarande vill göra saker med en. Ska jag jobba heltid igen så tycker hon att jag ska byta jobb och sluta pendla, det underlättar så mycket. Motion är viktigt för orken och hälsan, glöm inte det!

Min inre 60-åring däremot säger att jag inte ska tveka när det gäller drömmen om ett tredje barn; det är bara att köra på och se om det går vägen. Ja, det innebär att starta om en gång till och det blir lite jox med att fixa till huset så att vi alla har varsitt rum men det innebär så mycket glädje och kärlek att det är värt det.

Hon säger också att det är bra att behålla mitt nuvarande jobb ett tag, komma igenom grupprocessen och upptäcka att det kan vara riktigt roligt att jobba i en fungerande arbetsgrupp. Samtidigt ska jag inte vara rädd att gå vidare och släppa taget, särskilt inte när jag är klar med specialistutbildningen. Nya utmaningar väntar!

Hon påminner också om att jag inte ska inte oroa mig så mycket; det kommer fler möjligheter att knyta vänskapsband, bara en vågar och är öppen för det. Alla har inte barndomskamrater med sig hela livet, många hittar nya vänner i andra skeden i livet. Även en ny vänskapsrelation kan vara djup och ge känslan av att en känt varandra länge.

Annonser

Read Full Post »

Vi har inte kommit mer än halvvägs i september och jag är redan förkyld. Åh, vad jag inte ser fram emot denna sjukdomssäsong!

Tyvärr är jag feberfri så jag har ingen anledning att låta bli att jobba i morgon, för det går att jobba med halsont och en röst som kanske sviker under dagen. Men har jag inget bokat så kanske jag ska jobba hemifrån på tisdag för att kunna ta det lugnare och ge kroppen en chans att återhämta sig.

Storasyster är hyfsat frisk i alla fall och mannen likaså. Lillasyster har en rosslig hosta men snorar mindre nu än för ett par dagar sedan. Vi lär kunna vara hyfsat friska till helgens födelsedagsfirande.

Read Full Post »

När en fru är trött efter en fasligt lång dag och kommer hem och barnens ytterkläder och väskor och leksaker är överallt och i köket ser det ut som kom och hjälp mig för mannen har lagat mat och då är det kaos efteråt och hela långa diskbänken är belamrad med odiskad disk… Då kan det ibland hända att mannens gamla sandaler som ligger i vägen mitt framför dörren till uteplatsen tar en flygtur ut på gräset.

Read Full Post »

Det måste vara åldersrelaterat, det här att inte klara av att åka snurriga karuseller längre? Kroppen hanterar snurrandet sämre och så blir en yr, vinglig, kallsvettig och illamående?

Och med ”en” menar jag förstås jag.

Vi gjorde en utflykt med barnen, som älskade stället trots att det var nergånget och slitet. Karusellerna var alldeles utmärkta för 1½-åringen och 4½-åringen var helnöjd.

Jag klarade en snurrande karusell ganska bra men där åkte vi bara runt, runt, som i en cirkel, och så gick det svagt upp och ner.

Så jag vågade mig på en snurrigare karusell med 4½-åringen som älskade den och tjöt av förtjusning. Jag not so much.

Karusellen snurrade värre än jag först trott, som virvelvinden fast mer. Och mitt på detta gamla karusellskrälle gick de två unga killar som körde den och snurrade till varje vagn ännu mer.

FYYYY FAAAAN!

Jag mådde illa redan under tiden, och åkturen varade vad som annars skulle anses föredömligt länge. Jag mådde ännu sämre efteråt.

Vacklade till närmsta bänk och satte mig och där satt jag. Blek, kallsvettig, yr, illamående. Mannen min fick ta med sig barnen vidare, jag satt kvar.

Ett toalettbesök senare mådde jag pyttelite bättre så jag letade upp dem igen och lade mig raklång på en bänk i närheten och ”passade barnvagnen”.

Jag tror att det tog totalt en timme innan jag kände mig någorlunda normal igen. Definitivt inte värt det!

Jo, förstås, om du frågar 4½-åringen som inte fick åka karusellen själv utan vuxen, för henne var det värt det. Tur är väl det – men jag gör inte om det!

Read Full Post »

Jag har läst flera bloggar med inlägg på temat att en går igenom flera olika faser av semestern för att till slut hamna i återhämtning. Spännande tema!

För nog är det en process, det där med semester. Helst ska en kunna börja varva ner på jobbet innan semestern börjar. Släppa måstena, inte prestera, göra enklare och mer praktiska arbetsuppgifter som till exempel att städa skrivbordet eller hurtsen och rensa bort onödiga papper.

I år gjorde jag mitt bästa för att varva ner på jobbet den sista veckan men det gick inte riktigt. Krångliga kollegan ville planera delar av hösten och tänka framåt och fastän jag var väldigt tydlig med att jag ville varva ner och inte vill ha möte sista arbetsdagen så skulle hon bestämt träffas ändå och diskutera något som kunde ha väntat. Sabotage tror jag det kallas?

Så: idealt är att kunna varva ner redan på jobbet. Kanske börja leva som om det vore semester lite tidigare, till och med göra en weekendtur iväg någonstans.

För mig är det jättebra att resa bort direkt när semestern börjar. En dag hemma räcker, så att jag hinner packa. Det snabba miljöombytet gör att jag går ner i varv så mycket fortare än om jag är kvar hemma i vardagen med hemmets alla hushållsbestyr. När vi kommer hem igen är jag mycket mer avslappnad.

Därefter är det skönt med minst en kravlös vecka hemma. Varva utflykter och havsbad med umgänge och trädgårdsarbete. Inte bara laga mat-diska-tvätta-städa-lekplats utan se till att göra det där roliga som en inte alltid hinner eller orkar när en jobbar och bara har två ynka helgdagar på sig.

En resa till nära jobbstart är bra för mig, för då hinner jag inte tänka så mycket på jobbet utan håller huvudet och kroppen sysselsatt med annat. Bästa jobbstarten är fortfarande för många år sedan när vi kom hem från fjällen natten mellan lördag och söndag, tvättade lite och sen träffade kompisar för brännboll och grillning på söndagseftermiddagen. Jag var så avslappnad!

I år började jag jobba strax efter andra resan så jag hann inte riktigt i mål med processen, men efter två jobbdagar var det ju dags för föräldraledighet och förskoleinskolning. Den helgen innan inskolningsstarten hann jag komma in i det där sista steget.

För mig handlar sista steget om att jag börjar ta itu med surdegar. Projekt eller tråkgöra som jag skjutit på länge. Jag är i återhämtning om jag orkar göra sådant och dessutom tycker att det är ganska kul.

Så nu har jag äntligen målat lekstugespisen som blev precis så fin som jag tänkt mig när jag fyndade det gamla furusängbordet på loppis i höstas. Den behöver visserligen lackas också, för en av färgerna verkar fälla, men den är så färgglad och härlig!

Jag har också sent omsider gått igenom en kasse med jobbpapper som följde med hem osorterade inför första föräldraledigheten. Det mesta åkte med tillbaka till jobbet för att strimlas. En liten del stannade kvar för där finns pärlor av erfarenhet som jag vill sammanfatta på något sätt.

Jag har gått igenom och organiserat om i tjejernas garderober. Kläderna har jag gått igenom i omgångar tidigare; nu gjorde jag det lättare att hitta plus tittade igenom det andra som finns på hyllorna och organiserade om det. Kanske inte en surdeg men det stod definitivt på den mentala att göra-listan.

Vi har också kommit ett steg närmre att lillasyster får ett eget rum. Genom att flytta ner en garderob i källaren fick mitt skrivbord ett nytt hörn och då blev det plats för en lekhörna. Så nu leks det flitigt med duplo på bilmattan här bredvid och i hyllan intill finns fler av lillasysters leksaker.

Så nu fattas bara en rejäl försäljning av barnkläder på Tradera, och så kanske jag av bara farten orkar igenom ett fotoprojekt eller två innan jag blir matt av jobbet igen.

Read Full Post »

Ibland är lycka att lösa ett enkelt men vid första anblicken olösligt problem. Jag pajade min vinterjackas dragkedjemojäng när jag var höggravid med lillasyster och svor över det men fortsatte använda jackan. Ja, alltså själva ”dragaren”, inte dragkedjan.

Jag började knäppa knapparna i stället för dragkedjan och tog på mig en varm tröja under om det blåste kallt när jag skulle promenera. Låtsades som att det inte blev kallt under vanliga dagar. Jag ville inte och orkade inte leta ny jacka.

Men när jag var på Åhléns häromdagen hittade jag en ny liten dragkedje-mojäng för ynka sextio kronor och jag bestämde mig för att prova. Den var lätt att sätta fast och satt som en smäck!

Så nu känns det som om jag dragit en vinstlott för nu kan jag fortsätta använda vinterjackan som fortfarande sitter bra och jag kommer att hålla mig varm och go hela vintern. Plus att jag kan strunta i att leta efter ny vinterjacka vilket är en lättnad, för när jag tittat hittills har jag inte hittat någonting som faller mig i smaken.

Read Full Post »

Hej bloggen! Jag har haft en bra helg men just nu är jag sur ändå.

Jag missade bokcirkeln idag för jag hade helt glömt bort att det var dags. Det är något med den här förskoleinskolnings/hemmaliv med barnen-bubblan som gör att jag helt tappat tidsperspektivet igen. Perfekt känsla om det fortfarande vore semester…

Naturligtvis är nästa bokcirkeltid bokad en vardag då jag inte kan. Om det är jag som jobbar heldag så är jag inte tillbaka i stan till 17:00 och om det är min man som jobbar heldag så kommer jag inte hemifrån förrän tidigast 17:00. Ergo: jag kan inte vara på bokcirkel 17:00.

Bokcirkeln betyder massor för mig så jag vill inte missa den alls, så jag blir lite extra sur över att jag både missat denna gång och att jag med största sannolikhet missar nästa gång. För damen som jag tror har bestämt tiden är bara flexibel om den som står henne närmst inte kan, aldrig när jag inte kan.

För att lyfta humöret: på plussidan denna söndag är att det till skillnad från igår varit uppehåll stora delar av dagen så vi har kunnat vara ute i trädgården. Ljummet var det dessutom; jätteskönt!

Jag har varit på bio med storasyster och även om Klara ko och äppeltjuven inte var en femstjärnig barnfilm så var det uppfriskande med något helt annat än Disney. Storasyster gillade filmen lika mycket som att äta popcorn.

Ikväll har jag kokat smarrig plommonkräm och googlat recept på plommonsylt. Jag ser framför mig ett par lådor i frysen att ta fram och kanske ha i en rulltårta? Hittar mest recept med kanel, en krydda som är god men som kan ta överhanden. Ska söka vidare.

Nu ska jag mysa med min man.

Read Full Post »

Older Posts »