Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fest’

DN hade ett par intressanta artiklar om social kompetens nyligen (läs här, här och här). En finsk psykologiprofessor menar att vi alltför ofta blandar ihop social kompetens med att vara social och utåtriktad.

Social kompetens handlar om att behärska samspelet med andra människor. Det måste man inte vara social för att klara, tvärtom kan det vara till nackdel i det sociala samspelet om man är alltför social, inte minst på en arbetsplats där man bör få något gjort också.

Hennes sätt att uttrycka det sätter fingret mittiprick på något som jag funderat över ibland: en bekantskap som är väldigt social och pratsam men inte så socialt kompetent som man lätt kan tro.

Hon hamnar på tvären på sin arbetsplats gång på gång. Hon har svårt att styra vad hon säger när hon blir arg, vilket hon lätt blir. När hon ska kompromissa om något så lägger hon sig antingen helt platt för andra (vilket ju inte är att kompromissa) eller så blir hon förbannad och försöker driva sin vilja igenom. Det blir inte riktigt bra.

När hon är på fest eller ordnar fest är hon i sitt esse. Hon är den perfekta värdinnan; pratar med alla och ser till att alla trivs. Tystnar samtalet så slänger hon in en rolig diskussionsfråga som folk nappar på. Det funkar kanon.

Hon har lätt för att börja prata med nya människor och eftersom hon är så social uppfattas hon som trevlig och lättpratad (vilket hon också är!).

Med andra ord är hon mycket mer socialt kompetent i en miljö än i en annan, vilket kanske stämmer för många av oss. Det blir bara så paradoxalt ibland, när det är så stor skillnad mellan de olika miljöerna.

Framförallt är det lätt att förväxla hennes utåtriktadhet med en social förmåga som hon inte till fullo besitter. Det är precis samma dilemma som jag tänker att man ibland hamnar i vid rekrytering.

Annonser

Read Full Post »

Först: skörda frukterna av den myckna planeringen!

  • Festhäftet klart, med foton, sånger och allt. Luftigt men ändå välfyllt.
  • Placeringskorten med ”hemliga” uppdrag klara. Stämningshöjare allihop!
  • Bordsplacering klar (även om vi blev tvungna att ändra den i sista minuten).
  • Dukning av borden som placerades i otraditionell H-form. Mycket lyckat!
  • Gästboken preparerad och framlagd lägligt vid tipspromenadens utslagsfråga så att alla lägger märker till den.

Festalbum

Därefter: smaskig mat och dryck.

  • Mängder av cateringmat som var snäppet bättre än förväntat.
  • Välkomstdrink, vin, läsk och lättöl, kaffe, te och avec.
  • Glasstårtor av det lyxigare slaget, italienska och riktigt smaskiga.

Sedan: en dos hjälp på traven.

  • En trallande glad svägerska som tillsammans med sin man tar ton och ser till att det sjungs under middagen.
  • En annan glad och engagerad svägerska som tillsammans med sin man håller i en sånglek, killarna mot tjejerna.
  • En svåger som med sin fru stämmer upp till linedance med rörelser som är specialdesignade för oss.
  • En tredje glad svägerska som drar runt med enkla digitalkameran och ser till att vi får foton på de flesta.
  • En annan svåger som tar sitt hemliga uppdrag på största allvar och höjer stämningen under middagen med 100% genom sina engagerade applåder.
  • Massor av glada människor som visserligen inte släpper loss på dansgolvet särskilt mycket men som håller humöret och stämningen uppe hela kvällen.

Visor

Resultatet? En lyckad fest, där alla jag pratat med efteråt tycker det var roligt och hyllar maten. Själv hade jag för mycket att tänka på för att till fullo njuta av den. Över huvud taget gick kvällen alldeles för fort. Jag hann inte med att mingla med alls så många som jag tänkt mig och jag hann bli alldeles för trött i slutet för att kunna dansa som jag tänkt mig.

Men ingen fest är komplett utan misstag, som en klok människa sa till mig. Vi annonserade högt och ljudligt att vi skulle visa ett bildspel av vår vigsel på paradisstranden och det hade ju varit kanon att göra det… om bara bildspelet hade funnits med på något av våra två usb-minnen… men det var som bortblåst. Nåja, gästerna ska få se några av fotona ändå eftersom vi – otraditionellt – har tänkt skicka ett bildspel via e-post som tack-kort.

Read Full Post »

Det är inte enkelt med inbjudningar. Vi ska till våren ha två olika tillställningar för att fira att vi har gift oss: en för ”äldre” (släktingar i form av fastrar, mostrar etc) och en för ”yngre” (kusiner, vänner). Den för de äldre var inte så svår, där bjuder vi de närmsta och det får räcka. Den för de yngre var svårare.

En gräns var självklar, man måste ha fyllt 18 eftersom det är en fest och vi kommer att bjuda på alkohol. Det uteslöt en som jag ändå inte ville bjuda eftersom personen i fråga snällt uttryckt är omogen. Men sen då?

Kompisbiten var enkel. Vi bjuder de vi umgås regelbundet med eller på annat sätt står nära. Det finns fler trevliga men ytligt bekanta som vi kanske hade kunnat bjuda, men varför?

En annan har åldern inne, är över 20, men har ett funktionshinder som gör att personen är betydligt yngre än sin kronologiska ålder till sättet. Personen bor inte här i trakterna så kanske löser det sig på det viset, men hur gör man om personen kommer och det bara inte funkar?

Två andra är personer som jag varken träffat eller haft någon särskild kontakt med på många, många år. Där tror jag i och för sig det ordnar upp sig av sig självt; de bor långt bort och har flera barn. Sannolikheten är låg att de dels ordnar barnvakt för alla barn och dels åker såpass långt för att fira mig när vi ändå inte umgås.

Efter en bra diskussion med en reflekterande vän konstaterade jag att det enklaste är att ändå bjuda alla, även om det tog emot. Då tar ingen illa vid sig och inget faller på oss. Men det är inte en nöt som är enkel att knäcka, för även om det är vår fest och vi som bestämmer hur vi vill ha det, vem får man lov att inte bjuda?

Read Full Post »

090920 – Dilemma

Det kom en inbjudan till cykelfest i brevlådan. Både sambon och jag har hört om företeelsen via våra jobb och tyckte att det kunde vara roligt, så vi anmälde oss. Det kändes kul att prova något nytt och att se vad för slags människor som bor i vår stadsdel.

Så ett par dagar senare blev jag nojig. Pappan till ett gammalt ex bor i området med sin nya fru, en bra bit bort men tillhör säkert ändå de som fått inbjudan, och de är inte de som tackar nej till festligheter. Jag vill verkligen inte träffa på dem eller prata med dem. Tänk om vi, hemska tanke, hamnar hos dem eller de hos oss. Vad gör man då? Det skulle ju verka konstigt om jag sitter och tiger under en hela den tid det tar att mingla och äta en rätt hos någon. Jag vill ju göra tvärtom; prata med en massa människor som jag inte vet något om.

Read Full Post »

Jag var på fest i lördags, en mestadels trevlig tillställning. Dock gick diskussionerna överstyr runt midnatt enligt min smak och tycke. Fem grabbar började diskutera orättvisor och landade strax i lönefrågan. En kände sig särdeles orättvist behandlad och tyckte att han borde ha mer. En annan var inte jätteförtjust i ämnet men kände sig tvungen att svara på frågan när den väl kom. En tredje hade uppenbarligen tidigare skrytit när han en gång fått ut en mastodontlön. Hans grundlön är normal men med ob och traktamente kan han komma upp i stora summor. En fjärde har det ungefär likadant inom ett annat yrke. Han skröt inte över huvud taget utan hämtade senaste lönebeskeden för att visa att hans lön varierar väldigt. Den femte pratade mest om att han kan få högre lön om han byter jobb.

So far: en stunds gnabbande på halvdan nivå. Jag deltog inte i snacket utan skakade mest på huvudet inombords. Därefter sjönk nivån. De exakta lönesummorna dryftades och avundsjukan jäste. Frågan nådde även mig, jag valde att inte svara. Då började en av herrarna prata om att det kvittar att man inte vill säga; allt går ändå att läsa i taxeringskalendern. Debatten övergick till att handla om vilka uppgifter som går att läsa och vilka som inte finns med. Det blev en hätsk ton och den goda stämningen var helt bortblåst. Värden besinnade sig och bjöd på whisky och så småningom blev det trevligt igen.

Jag fick se en ny sida av killen med taxeringskalendern. Han menade tydligen fullt allvar och, eventuellt, beställer han till och med hem den. Jag kan förstå att det kanske kan vara roligt att en gång titta vad grannar och arbetskamrater tjänar, men på fullt allvar, beställa hem den? Till vilken nytta? Då har man missat lite av vad som verkligen betyder något i livet. Det är inte totalsumman i deklarationen som spelar störst roll…

Blev också rejält irriterad. Inkomst är en sån där sak som jag aldrig (förutom med sambon och möjligen med pappa) diskuterar med folk, just för att jag tycker att det väcker mest negativa känslor och för att jag tycker att det är upp till var och en om de vill berätta. Jag vägrar av princip svara på frågor om hur mycket jag tjänar. Är det så viktigt att veta så får den nyfikne ta reda på det själv. Det är enkelt, skippa taxeringskalendern, det räcker att ringa ett samtal. Jobbar man inom kommun eller landsting så är lönen offentlig uppgift.

 Jag är visst fortfarande irriterad…

Read Full Post »

…en trevlig historia. 😀 Alla utom en kom så det blev fullt hus. Snittarna och after eight-kakan blev uppskattade, tävlingarna var snäppet för svåra men det skrattades och tävlades ändå, och folket såg ut att blanda sig och prata med många. Jag hade trevligt fast jag hann inte prata ordentligt med alla. Det kräver sitt att vara värdinna även när det finns en go värd som hjälper till.

Höstlov imorgon, men inte för mig. Enda lyxen kommande vecka är att jag har lov att jobba hemifrån på fredag. Känns skönt, det gör mycket att slippa pendlandet en dag, plus att jag kan stöka undan tvätten under tiden. Ska klippa mig också, även det skönt. Just nu har jag fler bad hairdays than good ones.

Kanske kanske kan det bli en tur till Köpenhamn när det nu (igen) inte blir någon tur till Afrika. Håll tummarna för att det finns rum åt oss!

Read Full Post »

Anledningen till den något dramatiska titeln på inlägget är gårdagens fest. När vi såg att det skulle bli kanonväder hela helgen bestämde sambon och jag oss för att helt spontant ha fest. Vi bjöd in folk, till och med några fler än vanligt. 11 kunde kommit – det kom 3. Vi hade jättetrevligt och diskussionerna gick höga (en dos diktatur kontra demokrati kl 00:30, anyone?), så jag ska inte klaga, det var precis vad jag behövde. Men tre av elva??? Varav två som kom med så dåliga bortförklaringar att det kunde kvitta och två behagade inte ens höra av sig och tacka nej? Var finns spontaniteten hos folk? Allt måste inte vara planerat veckor i förväg med skriftlig inbjudan och allt!!!

För övrigt så bara måste jag inflika mina tankar om Hilary vs Obama. Jag är inte så insatt men som jag förstått tidningarna så skiljer det inte mycket på deras åsikter. Båda kan bli goda representanter för demokraterna. Alltså är det småsaker som kommer att avgöra vem som till slut blir presidentkandidat. Jag säger såhär: Obama avgår med segern. Han må vara färgad men han är man, och jag tror att det är ett större steg för amerikanerna att se en kvinnlig presidentkandidat än en icke-vit manlig.

Read Full Post »

Older Posts »