Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förlovning’

…inte för mig men för svägerskan. Fullständigt fullspäckad dag med många roliga aktiviteter som verkade passa den blivande bruden bra. Roligt, men så trött man blir!

Jag fick flera frågor om när vi ska gifta oss. Ett par respektfullt ställda (som kändes bra att svara på) och ytterligare ett par som verkligen ställdes i stil med ”när ska ni gifta er då?”/”har ni inte bokat datum ännu?”. Tänk att det är så svårt för folk att förstå att det finns mer än ett sätt att göra saker på! Man
m å s t e faktiskt inte gifta sig bara för att man är förlovad. Traditionens makt är stor, men man väljer själv om man vill följa traditionen eller skapa något eget som passar en bättre. 

Mina känslor sitter inte i att jag har en ring eller två eller att vi har kraftigare juridisk bindning till varandra. Jag blir inte en bättre eller mer respekterad människa bara för att jag gifter mig. Gifter jag mig så gör jag det av egen fri vilja, för att jag har funnit en människa som jag älskar och som älskar mig, för att vi har roligt ihop och vill leva tillsammans. Vad andra tycker och tänker är i det närmaste oväsentligt.

Annonser

Read Full Post »

090924 – Diamantbröllop…

…kallas det visst, det som min mormor och morfar firar idag. 60 år som gifta. Wow! Visst, de kommer ur en helt annan generation med andra tankar och vanor, men ändå. Tänk att man vill och orkar leva med varandra så länge. Det är stort!

Vi har faktiskt börjat fundera på bröllop nu. Kanske är dags såhär ett halvår efter förlovningen. Just nu lutar det åt att det blir något utomlands. När, var och hur får vi väl se.

Read Full Post »

Snart är halva arbetsveckan gjord, vilket som alltid är skönt! Dessutom har solen skinit i flera dagar, och fåglarna kvittrar allt mer. Vore det inte för nordanvinden och tvåminuterssnöstormen idag så kunde man nästan tro att det är vår.

I förrgår var vi på middag hos svärföräldrarna. De hade redan anat efter min sambos något suspekta beteende när han var där några dagar tidigare (han dolde vänsterhanden hela tiden medan de fikade vilket vi nu alla hade roligt åt), och när vi nu bekräftade det hela blev de jätteglada. Jag fick frågan om det kändes speciellt att vara förlovad, men kunde inte ge något bra svar. Funderade på det efteråt och kom fram till att det känns både och. Klart att det är speciellt; ringen är trots allt en symbol för att vi hör ihop och för att vi (förhoppningsvis) någon gång i framtiden (lååångt fram) ska gifta oss. Samtidigt är det inte särskilt speciellt. Jag menar, mina känslor för sambon sitter inte i en ring, och i grunden betyder det mer för mig att vi bor ihop än att vi bär ring på fingret.

Vi hade knappt varit där förrän sambons pappa börjat sprida att vi förlovat oss. Ska bli intressant att se hur folk reagerar. De flesta blir nog glada men jag vet (tyvärr) en som kanske blir mer avundsjuk än glad. Sambons närmsta vänner lär bli glada men de blir nog inte mindre tjatiga för det. De skiftar nog bara från förlovningstjat till giftermålstjat.

Var och fikade med en kompis i kväll. Pratade om allt möjligt och hade riktigt trevligt. Blev dock förvånad: hon upptäckte inte ringen. Visst, det var inte så att jag höll upp handen framför henne men det var inte heller så att jag gömde den under bordet. Hon är observant på sådant annars och skulle lätt bli småtjurig om inte hon får vara bland de första som får veta, så jag vet faktiskt inte hur jag ska göra. Några tips?

Read Full Post »